



det var onsdag och louise larsson fyllde 18 år, samt kommer hon snart att lämna oss för ett nytt spännande land, USA. klockan 18.30 stod det fullt med ungdomar vid en stor villa vid abboreberg, vid vattnet. de stod där med varsitt champagne glas i handen och väntade på något. de väntade på en bil som skulle komma. en bil med louise i, vilket hon inte visste själv. det kom en bil längs den långa grus uppfarten och alla gästerna vände ryggarna emot vattnet, på 1, 2 , 3
vände sig alla om igen och skrek - GRATTIS LOUISE! jag såg henne inte exakt då bland alla människor, men jag tror hon började gråta, skratta och svära. hon var överlycklig och jag unnade henne verkligen denna lycka. erica och jag gick in efter hennes första tacktal och vi satte oss till bords längs de tre långborden där det var enormt fint uppdukat.
vände sig alla om igen och skrek - GRATTIS LOUISE! jag såg henne inte exakt då bland alla människor, men jag tror hon började gråta, skratta och svära. hon var överlycklig och jag unnade henne verkligen denna lycka. erica och jag gick in efter hennes första tacktal och vi satte oss till bords längs de tre långborden där det var enormt fint uppdukat.
maten smakade underbart, jag önskar att jag kunde tagit mer, men det gick inte eftersom min klänning var slimad efter kroppen. men lite tårta gick i iallafall och sen var det dags för att korka upp. jag korkade upp halvt skulle jag kunna säga, jag var helt nöjd med att bara ha fått komma och se denna lycka.
louise - som jag skrev i boken har jag aldrig träffat en så otroligt glad, omtänksam, snälla och lycklig person som dig, du tar lätt hem priset i det. helst av allt skulle jag vilja ha dig kvar här i sverige och få dela lite lycka med dig, men jag vet att du kommer tillbaka :) jag önskar dig jorden bästa resa och ta hand om dig. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar