här sitter jag och stirrar in i dessa fyrkantiga datorer medan vita vägger omringar mig i någon form av panik. kanske är det jag har, fast jag inte är helt medveten om den. kanske, kanske inte?
det jag vill komma till nu när jag ska ska ta mig ner till föreläsningsalen är att jag verkligen älskar eric, tack för överasknings-resturang-middagen igår, finns inte ord för hur lycklig jag blev, tack hjärtat. det finns ingen som du! v jag älskar dig.
/ a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar