smack på onsdagen, den började iallafall bäst,
den började hemma hos min egna eric. under
min tågresa till skolan blev jag terrad av en psyk-
kille som inte slutade iakta mig, och tillslut blev jag
tvungen att ge honom "amalia-blicken"
(den innebär att man kollar på personen ett tag
tills man helt plötsligt rycker till med huvudet
framåt och sen kollar ner) en riktigt "lägg av för fan"
fast mer i kroppsuttrycks form.
skolan väntade och tre nya kurser steg fram ur en
slags dimma, samhäll B, historia B och religion B.
det kommer bli en upplevelse jag hoppas jag godtar.
dagen var seg idag med, ångrade för några sekunder att
jag inte stannade hos eric-pojken. sen åkte jag hem och
mellanlandade eftersom det var lång "rast".
sen hände det som inte händer, (dock händer mig ofta)
när man kollar bussen, klär på sig i tid (tror man)
och går till bussen. men när jag var kanske 100 meter
från hållplatsen, försvinner en buss därifrån och telefonen
ringer av en fanny som frågar vart jag är? jaa, sånt tål inte
jag, absolut inte denna vecka. jag lät några tårar rinna ner
för min kind pga frustration och gick hem. till nästa buss
gick jag mycket tidigt, jag var där 10 minuter innan. den kom
jag med också!

en fotbolls-teori-lektion jag trodde jag skulle somna av,
sen hem nu och bara må illa. helvete igen. snart kommer
jag att kvävas med, eftersom det är svårt att andas jämt.
men nu har jag laddat med mat och ska fara och sparka boll
igen, troligen är det löpning också och idag känner jag att
jag är för trött. men va gör man?

viktigt är att erica fyller 18 imorgon, :D det är stort.
hon är stor. jävla massa grattis pussar!

hejdå!