jag har nu befunnit mig i 3 timmar vid min mick och stativ, älskart. önskar att ödet var annorlunda och att jag var född till att stå på en scen för miljontals människor. hur kan vissa människor födas in i denna lycka medan andra tvingas stå och titta på, titta på något man skulle göra allt för att få uppleva. nu är min röst helt hes, vilket inte är såvidare bra om man ska vara stjärna så jag ger väl återigen upp mina meningslösa drömmar och somnar, kanske kan drömma om dom istället.?

min älskling är nu påväg till tyskland, ja! studentdricka, check! godnatt på er, vi hörs igen, imogron kanske.

you are my heaven on earth

you are my last my first

and then i hear this voice inside

singing ave maria